Man ska behandla andra så som man själv vill bli behandlad....
men tydligen inte. hur är det möjligt när man känner sig hur glad som helst och allting är perfekt att man bara tar emot och låter sig tryckas ner? det fick jag inte lära mig mamma!
hur gör man då?
hur kan man inte förstå när man sårar??? hur kan man inte förstå vad som är rätt och fel? jag brukar tänka som så att hur hade jag själv reagerat om någon sagt/gjort så mot mig, INNAN jag handlar. Med förhoppning om att faktiskt välja det rätta. Men det är inte självklart för alla.
Just nu bubblar det inom mig utav exempel på detta. Det läskiga är att nästan alla exempel som jag har kommer från samma människor. Summan av kardemumman är alltså att det är i princip samma människor som alltid sårar. Då är ju frågan, ska man bita ihop eller konfrontera. Jag skulle nog välja att lägga valet på att bryta upp helt. Det är svårt, men man måste tycka om människor som dom är och det är inte någon idé att försöka ändra på någon. Man ska vara som man är och det finns alltid dom som tycker om en just för att man är den man är! Man kan inte tycka om och passa ihop med alla, även om jag väldigt ofta vill tro att just jag gör det.
Sina vänner dom väljer man, vänner ska man tycka om och välja med omsorg. Jag har hellre få och nära vänner än många och mindre nära.
Så jobbar jag hur jobbar du?
nu funderar du säkert på vad ja tycker om just dig om ja säger så här att kan du läsa det här då vet du att det är för att jag tycker om dig!
den absolut enklaste matematiken, för annars hade du garanterat inte haft mitt lösenord ;)
Hahaha, du är rolig du...;) Ser fram emot att följa dina äventyr och tankar om livet!
mkt kloka ord josephine! å som så ofta så kan ja inte göra annat än å hålla med dig. vi tänker ju ganska lika när det gäller mkt, du å ja! världen hade varit en jäkligt mkt bättre plats å vara på om folk kunde tänka lite mer som oss.. :)
har man blivit sviken många gånger, så vet man ganska fort vilka människor som man kan vara sig själv med å som uppskattar en för den man är. det är de, ytterst få människorna, som verkligen är ens vänner. att våga dela med sig av sig själv är ju en förutsättning dock..! dessutom tror ja på att inte slösa sin energi på dem som inte tycker om en, utan lägga den på de som verkligen bryr sig istället. definitivt kvalitet framför kvantitet mao! så jobbar ja..!
sen kan man ju stöta på de som verkligen uppskattar en å tycker om en för den man är å att detta dessutom är ömsesidigt! men inte ens det ger några garantier för att nånting kommer fungera, tyvärr.. det är inte meningen att livet ska vara lätt! ont ska det tydligen göra.. ända in i själen. aaaj. :(
Avslutningsvis; TUSEN TACK för att du är den du är å för att du är en så bra vän! En som man kan lita på i alla väder, oavsett vad som händer.:)
(haha, ja har ju så mkt å skriva att ja nästan skulle ha en egen blogg..)
du får gärna använda min blogg som din blogg ;) inte mig emot!! det är ju nästan det som är roligast med en blogg när man får kommentarer på det man skrivit!!
tack för dom fina orden, dom värmde gott här i kylan!! :)
