Lunchrapporten

Idag har jag varit på Hedgatan och hälsat på, i huset som vi flyttade från i augusti.
Oj, vilken skillnad det var! Dom hade gjort lite små förändringar, men inget större. Det jag blev mest chockad över var hur litet det var!!! det var trångt och jävligt, helt förfärligt verkligen!!!
När jag bodde där upplevde jag det inte alls på samma sätt..... Antaligen har det att göra med hur vi bor nu!
I den i särklass finaste lägenheten jag varit inne i, den är verkligen underbar!
Vi har äntligen fått ordning och det mesta är på plats :)
Den är stor, öppen och ljus!
Mamma och pappa kommer helt klart att få svårt att slita sig härifrån!! Ribban ligger tok högt nu....
Ingen utav oss har ångrat en sekund att vi lämnade huset!

MEN....

Ett STOOOORT MEN!

pappa o. jag fick frågan:


-upplevde ni att det spökade här?



gah. WHAT?!?!?!?
deras hund är tydligen jätte orolig på nätterna och det hade han aldrig varit förut....
och när de kommer hem ibland så är hunden så flåsig att de upplever det som att någon lekt med honom timmar i sträck, vilket heller aldrig hänt förut.
Jag har aldrig träffat hunden förut, men han gillade mig från det att jag klev in över tröskeln det märktes tydligt. Sen släppte han mig inte en sekund han följde varje steg jag tog när jag gick runt och inspekterade. Hän väntade till och med på mig i trappan! Det va den i särklass mysigaste hunden jag någonsin träffat.
Kan det ha något samband med spöket?

Min första tanke var att det är morfar som har kommit för att ta hand om höstlöven!
Tänk om han finns där?
och så är inte vi kvar....
han måste i så fall fundera på vart vi tagit vägen!